Hej!
Tänk vad tiden den går. Kom just på att jag hade förträngt denna sidan i ganska så många år.
Vad har hänt sedan sist. Ja en hel del. Min dotter fyllde 20 år på juldagen. Tänk att det är 20 år sedan hon kom till världen och om någon vecka ska hon och hästen flytta till Askersund och ska jobba med hästar. Rocky ponnyn hon hade innan är såld till en familj utanför Jönköping och har det bra.
Bettan som Amanda har haft i drygt ett år ska följa med upp. Coco den andra hästen som vi har ska stanna hos mig.
Ja just det jag skulle ju sluta med hästar. Hmm det gick ju så där. Jag sålde Sixten 2018 och var nog utan häst i ca 6 mån innan vi köpte Coco ett då 8 årigt sto som annars skulle gå till slakt. :(
Hon skulle vara mitt och Amandas projekt men så blev det inte riktigt. Hon blev tydligen mitt.
Än så länge har hon den senaste månaden gett mig ett blått öga och förbaskat ont i svanskotan, trillade av i fredags (kan tala om att det var länge sedan jag fick markkänning)
Summan av allt är att Coco är 10 år nu och utbildningsmässigt har hon massa hål, så hon är som en 4 åring i vissa lägen. Bara att erkänna och hålla sig på den nivån tills vi kommer framåt, får se när jag kan sitta på en häst igen bara.
Sonen har blivit 17 år det är också svårt att förstå. Barnen börjar bli stora och jag blir bara yngre ( ha önsketänkande)
Jobb. Ja det är snart 3 år sedan jag bytte jobb och trivs jätte bra även om arbetsuppgifterna är det samma på ett ungefär. Stressen finns där fortfarande men jag inbillar mig att jag har blivit bättre på att ta hand om mig själv även om jag glömmer det lite nu och då. Tyvärr.
Har tyvärr inte lyft en enda scrapbook sak på drygt ett år. Men mitt mål för 2020 är att jag ska börja igen.
Vikten! jag lyckades gå ner 25 kg och höll den vikten fram tills i våras då rasade kilona på igen dock inte alla som tur är. Men det är det andra målet för 2020 att bli av med mina kilon igen. Bara att ta tag i. Kan inte säga att det var lätt att bli av med kilona men det gick bättre än vad jag trodde. Det fick ta sin tid och livet fick ha sin gång. För att hitta ett levnadssätt som fungerade för mig.
Ha det!
fredag 3 januari 2020
söndag 31 juli 2016
Viktväktarna
Sista Juli och semestern är slut. Eller jag har i alla fall i söndagen också sedan börjar allvaret på måndag morgon.
Vad har hänt sedan sist jag skrev? en hel del faktiskt.
Måste berätta att jag den 4/4 tror jag det var skrev in mig på Viktväktarna. Ha ni hörde rätt. Jag skrev in mig på VV, för något måste ju göras. Läste precis innan att jag hade skrivit lite vagt om min vikt.
Men sagt och gjort betalde in för 3 månader och gick dit. och det var inte roligt. Min vikt låg på 104,2 kg och det kan jag tala om att det har den gjort sedan 2008 så jag var ganska så van vid min kropp och allt vad det innebär.
Hur ska man sammanfatta dessa 3 månader då med VV?
Jag kan säga att jag de första 2-4 veckorna mest var förbannad. Förbannad på mig själv mest. Att jag hade låtit det gå så här långt att jag skulle måsta betala massa pengar för att ställa mig på en våg. Bara för att sedan lyssna på en människa. (jag ska vara helt ärlig, hon är underbar att lyssna på).
Jag menar det handlar ju bara om inkomster och utgifter. Det jag stoppar i mig måste man ju göra av med eller hur. Hur svårt kan det vara?
Men jag började följa och räkna enligt VV i min ilska!
Sakta men säkert har jag gått ner. En + vecka har jag haft än så länge tyvärr lär det väl komma flera. Men det är bara att ta nya tag.
När jag midsommarveckan vägde mig så hade jag gått ner 10 kg och där kom det... det stora phuuuu.. fattar inte men luften gick totalt ur mig, kunde inte hitta någon som helst motivation. Det var som putsveck. Som tur är så hade jag tagit en godvän med mig in i VV som kunde hjälpa mig med att hitta tillbaka annars vet jag inte om jag hade fortsatt. Lite tävlingsmänniska finns det inom mig. Kan hon så kan jag. Jag ska inte vara sämre än att jag kan fortsätta. Vi har sagt att vi ska stötta varande tills vi går i mål.
Så när jag ställde mig på vågen v27 (det var stängt v 26) så var det där + där. 0,6 + vad FAN.. Ilskan kom tillbaka.. även om det inte var samma ilska utan mer en jävlar anamma att det här ska jag klara.
Då hittade jag tillbaka till livet som viktväktare.
Efter min första tid som där jag mest gick omkring och var förbannad, tyckte jag att det gick ganska så bra. Inga större uppoffringar. lite små ändringar här och lite där och en jädrans massa AHA upplevelser.
Men det har inte varit någonting som jag har känt att jag dör om jag inte får det eller det.
Jag har gjort medvetna val att inte räkna vid vissa tillfällen, men det har gått ganska så bra ändå. För någonstans inom en så finns det vad som är bra och inte bra, vad som är minst dåligt i vissa fall. Men framförallt så upplever jag nog att det är mängden som jag har ändrat på mest. Att försöka äta med jämna mellan rum att inte äta onyttigt både frukost, lunch och middag.
Jag tog ett beslut 2-3 veckor innan semestern att jag inte skulle räkna men göra medvetna val. Att hålla koll men inte räkna. Att tänka på mängden. Jag hade ett noll mål, för mig betydde det att jag inte skulle gå upp under semestern utan stå på samma men jag fick gärna gå ner. Så på tisdag är det dax att se vad den sista 2 veckorna har gett.. (då även Östersjöfestivalen inräknad) första veckan på semestern gick bra fast jag ytterst sällan kunde påverka maten. -0,8 men jag kunde påverka mängden.
Det finns ett antal människor som är jätteduktiga på att skriva ut recept på olika hemsidor och där man även får allt uträknat. Har tyvärr inte gjort så mycket av de recepten men några har jag gjort. Annars försöker jag mest att räkna ut vad den maten jag brukade laga till kostar och är det nu så gått? så att jag måste synda (där kom ett konstigt ord. Synda vem har sagt att man syndar? och vem har beslutat att det är en synd?)
Det kan jag tala om att det är nog bara jag, som har satt en stämpel på vissa saker. Synd låter så negativt!
Men jag kan tala om att jag har fått många positiva kommentarer på min viktnedgång fast jag har 20 kg kvar innan jag är inom normalt BMI.
Innan dess kanske jag är förbannad igen, man vet aldrig.
Men jag har lovat mig själv att gå på så många möten jag kan, har missat 3. Den ena låg jag i feber och de andra två har varit under semestern. Om jag så har slarvat eller något annat så ska jag väga mig punkt! då får jag svart på vitt vad som händer och även om jag ibland väger mig hemma så är det vågen på VV som gäller!
Nu ska jag krypa isäng och i morgon är en ny dag med nya mål. Ett mål som jag inte har tagit tag i än är motionen.. blir alldeles för lite av den varan. Men har i alla fall varit ute och gått 2 gg denna veckan, det blev till och med lite jogg igår. så nu ska vi se om jag kan lyckas få in en ridtur i morgon och en promenad.
Nu känns det som jag har svamlat ett tag och börjar nog bli ganska så trött hmm undra om det beror på att kl är 3 på natten???
God natt!
Vad har hänt sedan sist jag skrev? en hel del faktiskt.
Måste berätta att jag den 4/4 tror jag det var skrev in mig på Viktväktarna. Ha ni hörde rätt. Jag skrev in mig på VV, för något måste ju göras. Läste precis innan att jag hade skrivit lite vagt om min vikt.
Men sagt och gjort betalde in för 3 månader och gick dit. och det var inte roligt. Min vikt låg på 104,2 kg och det kan jag tala om att det har den gjort sedan 2008 så jag var ganska så van vid min kropp och allt vad det innebär.
Hur ska man sammanfatta dessa 3 månader då med VV?
Jag kan säga att jag de första 2-4 veckorna mest var förbannad. Förbannad på mig själv mest. Att jag hade låtit det gå så här långt att jag skulle måsta betala massa pengar för att ställa mig på en våg. Bara för att sedan lyssna på en människa. (jag ska vara helt ärlig, hon är underbar att lyssna på).
Jag menar det handlar ju bara om inkomster och utgifter. Det jag stoppar i mig måste man ju göra av med eller hur. Hur svårt kan det vara?
Men jag började följa och räkna enligt VV i min ilska!
Sakta men säkert har jag gått ner. En + vecka har jag haft än så länge tyvärr lär det väl komma flera. Men det är bara att ta nya tag.
När jag midsommarveckan vägde mig så hade jag gått ner 10 kg och där kom det... det stora phuuuu.. fattar inte men luften gick totalt ur mig, kunde inte hitta någon som helst motivation. Det var som putsveck. Som tur är så hade jag tagit en godvän med mig in i VV som kunde hjälpa mig med att hitta tillbaka annars vet jag inte om jag hade fortsatt. Lite tävlingsmänniska finns det inom mig. Kan hon så kan jag. Jag ska inte vara sämre än att jag kan fortsätta. Vi har sagt att vi ska stötta varande tills vi går i mål.
Så när jag ställde mig på vågen v27 (det var stängt v 26) så var det där + där. 0,6 + vad FAN.. Ilskan kom tillbaka.. även om det inte var samma ilska utan mer en jävlar anamma att det här ska jag klara.
Då hittade jag tillbaka till livet som viktväktare.
Efter min första tid som där jag mest gick omkring och var förbannad, tyckte jag att det gick ganska så bra. Inga större uppoffringar. lite små ändringar här och lite där och en jädrans massa AHA upplevelser.
Men det har inte varit någonting som jag har känt att jag dör om jag inte får det eller det.
Jag har gjort medvetna val att inte räkna vid vissa tillfällen, men det har gått ganska så bra ändå. För någonstans inom en så finns det vad som är bra och inte bra, vad som är minst dåligt i vissa fall. Men framförallt så upplever jag nog att det är mängden som jag har ändrat på mest. Att försöka äta med jämna mellan rum att inte äta onyttigt både frukost, lunch och middag.
Jag tog ett beslut 2-3 veckor innan semestern att jag inte skulle räkna men göra medvetna val. Att hålla koll men inte räkna. Att tänka på mängden. Jag hade ett noll mål, för mig betydde det att jag inte skulle gå upp under semestern utan stå på samma men jag fick gärna gå ner. Så på tisdag är det dax att se vad den sista 2 veckorna har gett.. (då även Östersjöfestivalen inräknad) första veckan på semestern gick bra fast jag ytterst sällan kunde påverka maten. -0,8 men jag kunde påverka mängden.
Det finns ett antal människor som är jätteduktiga på att skriva ut recept på olika hemsidor och där man även får allt uträknat. Har tyvärr inte gjort så mycket av de recepten men några har jag gjort. Annars försöker jag mest att räkna ut vad den maten jag brukade laga till kostar och är det nu så gått? så att jag måste synda (där kom ett konstigt ord. Synda vem har sagt att man syndar? och vem har beslutat att det är en synd?)
Det kan jag tala om att det är nog bara jag, som har satt en stämpel på vissa saker. Synd låter så negativt!
Men jag kan tala om att jag har fått många positiva kommentarer på min viktnedgång fast jag har 20 kg kvar innan jag är inom normalt BMI.
Innan dess kanske jag är förbannad igen, man vet aldrig.
Men jag har lovat mig själv att gå på så många möten jag kan, har missat 3. Den ena låg jag i feber och de andra två har varit under semestern. Om jag så har slarvat eller något annat så ska jag väga mig punkt! då får jag svart på vitt vad som händer och även om jag ibland väger mig hemma så är det vågen på VV som gäller!
Nu ska jag krypa isäng och i morgon är en ny dag med nya mål. Ett mål som jag inte har tagit tag i än är motionen.. blir alldeles för lite av den varan. Men har i alla fall varit ute och gått 2 gg denna veckan, det blev till och med lite jogg igår. så nu ska vi se om jag kan lyckas få in en ridtur i morgon och en promenad.
Nu känns det som jag har svamlat ett tag och börjar nog bli ganska så trött hmm undra om det beror på att kl är 3 på natten???
God natt!
fredag 1 januari 2016
Gott Nytt År
Ja då är vi inne i 2016.. man kan ju börja undra vad detta året kan ha med sig.. Frågan är ju hur mycket man kan påverka själv. Men sin egen inställning. Ganska så mycket tror jag och jag hoppas att jag kan hjälpa mig själv att förändra sådant som jag vill förändra.. Den stora frågan är ju vad är det jag vill förändra..
Kroppen börjar bli trött och stor är den sedan innan :( och det kan jag inte skylla någon annan för än mig själv. Tyvärr för visst hade det varit skönt om man kunde göra det.?
Hästar har funnits i mitt liv ganska så många av de 46 år jag levt. Kan man klara sig utan dom? eller i alla fall inte ha någon egen att rida.. då det för det mesta gör förbannat ont efteråt eller under tiden. de gånger jag får ihop ett ridpass utan att det gör ont och hästen tycker att jag ger rätt signaler .. för det är samma sak där jag kan inte skylla på någon annan och i detta fallet hästen. För han gör bara som jag säger och är jag inte tydlig så hur i hela friden ska han då förstå vad jag vill :)
Tyvärr finns det inga genvägar varken när det gäller vikt eller ridning. TYVÄRR.
Men gnällt färdigt nu.. 2016
ser fram emot att se vad detta året har att erbjuda..
Kroppen börjar bli trött och stor är den sedan innan :( och det kan jag inte skylla någon annan för än mig själv. Tyvärr för visst hade det varit skönt om man kunde göra det.?
Hästar har funnits i mitt liv ganska så många av de 46 år jag levt. Kan man klara sig utan dom? eller i alla fall inte ha någon egen att rida.. då det för det mesta gör förbannat ont efteråt eller under tiden. de gånger jag får ihop ett ridpass utan att det gör ont och hästen tycker att jag ger rätt signaler .. för det är samma sak där jag kan inte skylla på någon annan och i detta fallet hästen. För han gör bara som jag säger och är jag inte tydlig så hur i hela friden ska han då förstå vad jag vill :)
Tyvärr finns det inga genvägar varken när det gäller vikt eller ridning. TYVÄRR.
Men gnällt färdigt nu.. 2016
ser fram emot att se vad detta året har att erbjuda..
söndag 4 oktober 2015
fredag 18 september 2015
Bröllopskort
Fick en beställning på ett bröllopskort till en på jobbet vars son ska gifta sig.. Och blev sugen på att testa att göra en låda
söndag 26 juli 2015
semester
Lite kort från semestern dock inte i ordning och inte på allt .... kameran är inte med i alla lägen ... men vi har varit i Ö-vik och träffat släkten och Hampus har varit på Hockeyläger i MODO.. sedan hem och fick främmande av Ulrika och Thomas och Emil och Hanna. som var med oss på Östersjöfästivalen.. som vi sedan följde efter till Danmark i två dagar.. för att sedan åka till Helsingborg där vi inte hittade något boende så vi hamnade i Landskrona en natt innan det blev en natt i Malmö och en natt i Falsterbo.. extremt kortfattat vad vi har hittat på under våran 3 v långa semester :)
Söndags funderingar
Sista dagen på denna semestern. Jag har i och för sig ett antal dagar att ta ut innan jul så det blir lite till innan dess.. så jag ska väl inte klaga och med tanke på hur denna sommaren har varit så är det inte mycket att hurra för..
Det har varit några månader där jag inte har mått så där jätte bra även om det nu har kommit in i ett lunk som gör att det mesta fungerar ... men rör jag mig för mycket så får jag otroligt ont i magen.. vilket resultera i att jag inte kan rida och jag kan tyvärr inte påstå att jag saknar det... eller gör jag det?? Ibland önskar jag att jag kunde vara hundra på vad jag tycker och tänker och jag skulle vilja få testa ett annat liv.. ett liv utan hästar.. undrar hur man skulle må då??
Det känns som om kroppen håller på att skrika åt en att det fungerar inte att hålla på så här... det är dax att dra ner på allt att göra saker som är bra för kropp och knopp..
Men vad är det då??
Men visst skulle det vara bra om man kunde testa att leva ett annat liv i ca 1år för att se om man trivs med det?
För visst kan man köpa ett nytt hus med stall om man känner att man saknar det.... eller ??
Men jag har svårt att tänka mig att jag får tag på ett hus med samma läge..
Med ridhus bara runt knuten..
Håller jag på att bli gammal?? ja kanske det eller håller livet på att rinna ifrån en.. ja kanske..
Men ångrar jag det.. nej det gör jag inte .. små saker kanske men inte på det stora hela..
Medelålderskris?? ja kanske..
Vilja att göra något annat.. ja.. men i vilken utsträckning är jag villig att chansa.. läste någonstans att människan är lat av naturen.. ja visst ..
En annan klyscha är ju man vet vad man har men inte vad man får.. gräset är inte grönare på andra sidan..
Jag tror att man kan hålla på i det oändliga.. men i slutänden är det ju bara jag som kan bestämma vad jag vill..
och sedan är det ju resten av familjen som ska vara med och bestämma.. men så länge inte jag vet så kan jag ju inte driva vad jag vill...
och det vill jag ju.. ha ha det är klart att jag vill bestämma.. vem vill inte det..
Jag har i alla fall sett världens häftigaste hus.. som ser ut att kunna ge det där lugnet som jag skulle vilja hitta där man kommer in och bara känner sig otroligt lugn..
Jag har upplevt det några gånger när jag har besökt vissa av mina patienter.. Ni vet den där känslan som infinner sig när man parkerar bilen och öppnar dörren och bara känner att all stress och all hets bara är bort och att man bara vill sitta ner för att bara finnas.. det otroliga med dessa ställen är att det sitter i en stund.. lugnet alltså :)
tillbaka till huset.. det är till salu.. och jag skulle vilja åka och titta på det gå i alla rum för att se om lugnet finns.. eller ...
men gubben är inte så sugen att anmäla oss till visning... och jag kan förstå honom..
vi är inte där än.. i våra beslut och framför allt barnen är inte med alls.. har inte pratat med dom om att ev flytta.. de har sina skolor som ska fungera.. ja det är klart den ena skulle det ju bli bättre för me då skulle problemet bli ponnyn vart gör vi hän han..
den andra skulle få långt till skolan men det kan man kanske lösa..
men det är bara att inse att det är bara att avvakta några år till och hoppas på att DET huset finns till salu då!! men jag har svårt att just nu släppa det som är till salu nu..
nu har jag fått skriva av mig.... lite i alla fall..
ha en bra SÖNDAG gott folk.. nu ska jag se om jag kan hitta på något annat och inte sitta och dregla över bilderna på huset :)
Det har varit några månader där jag inte har mått så där jätte bra även om det nu har kommit in i ett lunk som gör att det mesta fungerar ... men rör jag mig för mycket så får jag otroligt ont i magen.. vilket resultera i att jag inte kan rida och jag kan tyvärr inte påstå att jag saknar det... eller gör jag det?? Ibland önskar jag att jag kunde vara hundra på vad jag tycker och tänker och jag skulle vilja få testa ett annat liv.. ett liv utan hästar.. undrar hur man skulle må då??
Det känns som om kroppen håller på att skrika åt en att det fungerar inte att hålla på så här... det är dax att dra ner på allt att göra saker som är bra för kropp och knopp..
Men vad är det då??
Men visst skulle det vara bra om man kunde testa att leva ett annat liv i ca 1år för att se om man trivs med det?
För visst kan man köpa ett nytt hus med stall om man känner att man saknar det.... eller ??
Men jag har svårt att tänka mig att jag får tag på ett hus med samma läge..
Med ridhus bara runt knuten..
Håller jag på att bli gammal?? ja kanske det eller håller livet på att rinna ifrån en.. ja kanske..
Men ångrar jag det.. nej det gör jag inte .. små saker kanske men inte på det stora hela..
Medelålderskris?? ja kanske..
Vilja att göra något annat.. ja.. men i vilken utsträckning är jag villig att chansa.. läste någonstans att människan är lat av naturen.. ja visst ..
En annan klyscha är ju man vet vad man har men inte vad man får.. gräset är inte grönare på andra sidan..
Jag tror att man kan hålla på i det oändliga.. men i slutänden är det ju bara jag som kan bestämma vad jag vill..
och sedan är det ju resten av familjen som ska vara med och bestämma.. men så länge inte jag vet så kan jag ju inte driva vad jag vill...
och det vill jag ju.. ha ha det är klart att jag vill bestämma.. vem vill inte det..
Jag har i alla fall sett världens häftigaste hus.. som ser ut att kunna ge det där lugnet som jag skulle vilja hitta där man kommer in och bara känner sig otroligt lugn..
Jag har upplevt det några gånger när jag har besökt vissa av mina patienter.. Ni vet den där känslan som infinner sig när man parkerar bilen och öppnar dörren och bara känner att all stress och all hets bara är bort och att man bara vill sitta ner för att bara finnas.. det otroliga med dessa ställen är att det sitter i en stund.. lugnet alltså :)
tillbaka till huset.. det är till salu.. och jag skulle vilja åka och titta på det gå i alla rum för att se om lugnet finns.. eller ...
men gubben är inte så sugen att anmäla oss till visning... och jag kan förstå honom..
vi är inte där än.. i våra beslut och framför allt barnen är inte med alls.. har inte pratat med dom om att ev flytta.. de har sina skolor som ska fungera.. ja det är klart den ena skulle det ju bli bättre för me då skulle problemet bli ponnyn vart gör vi hän han..
den andra skulle få långt till skolan men det kan man kanske lösa..
men det är bara att inse att det är bara att avvakta några år till och hoppas på att DET huset finns till salu då!! men jag har svårt att just nu släppa det som är till salu nu..
nu har jag fått skriva av mig.... lite i alla fall..
ha en bra SÖNDAG gott folk.. nu ska jag se om jag kan hitta på något annat och inte sitta och dregla över bilderna på huset :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)